Tre hantverkare var för sig. Vem bär arbetsmiljöansvaret?

Byggarbetsmiljösamordning, paragraf för paragraf

Den vanligaste kostnadsjakten på ett villabygge är att plocka hantverkarna var för sig. Egen takläggare, egen elektriker, egen plåtslagare, tre priser i stället för ett påslag. Det är ofta billigare på fakturan och det är helt tillåtet. Men det flyttar en sak som nästan ingen räknar med i kalkylen: arbetsmiljöansvaret för bygget. Nedan står reglerna paragraf för paragraf ur arbetsmiljölagen (1977:1160) i lydelse t.o.m. SFS 2026:1001 och ur Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:3) om projektering och byggarbetsmiljösamordning, som trädde i kraft den 1 januari 2025. Där reglerna har bytt innebörd sedan dess visas den gamla lydelsen bredvid, hämtad ur den upphävda AFS 1999:3. Alla källor lästes av den 19 september 2026.

Byggherre är ett ord i arbetsmiljölagen, inte bara i bygglovet. Arbetsmiljölagen använder aldrig ordet byggherre i sina paragrafer. Den skriver den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete, och det är samma sak. Föreskriften definierar det rakt ut i AFS 2023:3 1 kap. 4 §: byggherre är den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete enligt 3 kap. 6 § arbetsmiljölagen, det vill säga varje fysisk eller juridisk person för vars räkning ett byggprojekt utförs. Och nästa mening lämnar ingen tvekan om vem det kan vara: Även privatpersoner kan bli byggherrar när de anlitar andra för att utföra byggnads- eller anläggningsarbete. Den som däremot bygger själv utan att anlita någon faller utanför. Föreskriften skriver att en privatperson som själv utför arbetet för egen räkning, utan att anlita entreprenör, inte omfattas av arbetsmiljölagstiftningen. Gränsen går alltså inte vid husets storlek utan vid om någon annan utför arbetet åt dig.

Vad byggherren ska göra står i en enda paragraf, och den har tre punkter. 3 kap. 6 § första stycket: Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete ska under varje skede av planeringen och projekteringen se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl byggskedet som det framtida brukandet, utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för planering och projektering av arbetet med de uppgifter som anges i 7 a §, och utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för utförande av arbetet med de uppgifter som anges i 7 b och 7 f §§. De två är de som branschen kallar BAS-P och BAS-U. Föreskriften stavar dem Bas-P och Bas-U och definierar dem i AFS 2023:3 1 kap. 4 §, och det är första gången förkortningarna står i en föreskriftstext: i AFS 1999:3 förekommer de inte en enda gång, den skrev i stället ut ordet byggarbetsmiljösamordnare, sjuttiotvå gånger.

Du får utse dig själv. Det är inte samma sak som att slippa undan. Andra stycket i samma paragraf ger två besked, och det andra är det som kostar pengar. Först: Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete kan utse sig själv eller någon annan till byggarbetsmiljösamordnare. En villaägare får alltså vara sin egen Bas-P och sin egen Bas-U. Sedan: Om någon annan har utsetts befrias dock inte den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete från ansvar för sådana arbetsuppgifter som anges i första stycket 2 eller 3. Att lämna ifrån sig uppdraget lämnar alltså inte ifrån sig ansvaret för att uppgifterna blir gjorda. Föreskriften upprepar det i ett allmänt råd till 2 kap. 3 §, med hänvisning till just den meningen.

Ingen storleksgräns finns. Föreskriften skriver ut det tre gånger. Det är här de flesta gissar fel, och gissningen är begriplig, eftersom nästan alla andra byggregler har en tröskel. Arbetsmiljölagen har ingen. Föreskriftens egna definitioner i AFS 2023:3 1 kap. 4 § säger samma sak två gånger till: en byggarbetsplats är en plats eller område där det utförs byggnadsarbete eller anläggningsarbete, oavsett storlek, komplexitet och risknivå, och ett byggprojekt omfattar samtliga byggnads- och anläggningsarbeten som tillsammans bidrar till att ett objekt färdigställs, oavsett arbetenas storlek, komplexitet och risknivå. Det som däremot skalar med projektet är hur mycket arbete rollerna kräver: omfattningen av byggherrens arbetsmiljöarbete ska motsvara byggprojektets storlek, komplexitet och risknivå, säger 2 kap. 3 §. Kravet finns alltid, arbetsinsatsen anpassas.

Anlitar du EN entreprenör för hela jobbet flyttas ansvaret över av sig självt. Det här är sidans viktigaste besked och det står i 3 kap. 7 c §. Första stycket är huvudregeln för näringslivet och den kräver papper: ansvaret går över till en uppdragstagare bara om uppdragstagaren har fått i uppdrag att självständigt ansvara för planering och projektering eller arbetets utförande, och det skriftligen har avtalats att de uppgifter som avses i 6 § och i de anslutande föreskrifterna ska åvila uppdragstagaren vid utförandet av uppdraget. Andra stycket vänder på hela ordningen när kunden är privatperson: Om konsumenttjänstlagen (1985:716) ska tillämpas på uppdrag enligt första stycket 1, ska det som sägs i 6 § och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 8 § gälla för uppdragstagaren vid arbetets utförande. Inget avtal krävs. Tvärtom krävs ett avtal för att det INTE ska ske: Det gäller dock inte om det skriftligen har avtalats att det som sägs i 6 § och i de anslutande föreskrifterna i stället ska gälla för den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet. Läs den meningen en gång till innan ni skriver under något som beställare.

Och sedan kommer villkoret som gör hela skillnaden: självständigheten. Överflyttningen i 7 c § andra stycket hänger på orden självständigt ansvara i första stycket 1, och där sätter föreskriften ribban. AFS 2023:3 5 kap. 2 §, om det skede av byggprojektet som det gäller: ska byggherren kunna visa att ställföreträdaren har befogenheter att disponera de resurser som krävs för att förebygga olyckor och ohälsa i bygg- och bruksskedet, och självständigt fattar alla de beslut som krävs för en god arbetsmiljö i bygg- och bruksskedet, utan inblandning från byggherren. Sedan kommer det allmänna rådet som är själva svaret på frågan i rubriken till den här sidan: Ett exempel där det inte är möjligt att överlåta byggherrens arbetsmiljöansvar för byggskedet är när byggherren har avtal med flera olika entreprenörer för ett och samma byggprojekt. Då är ingen av entreprenörerna tillräckligt självständig. Tre hantverkare var för sig är alltså tre avtal, ingen av dem självständig, och ansvaret stannar hos beställaren.

Den upphävda föreskriften sa samma sak, men med entreprenadformernas namn. Här är diffen värd att se, för den gamla texten är rakare och används fortfarande i mallar. AFS 1999:3, i det allmänna rådet under rubriken om privatpersoner: Om den som villaägaren slutit detta avtal med är självständigt ansvarig för hela byggprojektet går byggherrens (villaägarens) arbetsmiljöansvar automatiskt över på denne om konsumenttjänstlagen är tillämplig. Den fortsätter med att uppdragstagaren anses vara självständigt ansvarig om denne är total- eller generalentreprenör, och sedan kommer meningen som ingen har ersatt: En entreprenör vid delad entreprenad anses däremot inte ha ett självständigt ansvar för byggprojektet, så om entreprenaden är delad blir det byggherren själv som blir tvungen att betala sanktionsavgift. Orden totalentreprenad, generalentreprenad och delad entreprenad står en gång var i den gamla föreskriften och noll gånger i den nya. Sakinnehållet är detsamma, men den nya beskriver det genom antalet avtal i stället för genom entreprenadformens namn, och det är en sak att känna till när kunden ställer frågan med de gamla orden.

Nytt sedan den 1 januari 2025: entreprenören ska säga det högt. Den automatiska överflyttningen är gammal, men skyldigheten att berätta om den är ny. AFS 2023:3 5 kap. 3 §: Innan ett arbete påbörjas ska en entreprenör, som självständigt ansvarar för byggnads- och anläggningsarbetena i ett byggprojekt åt en privatperson, klargöra för de inblandade aktörerna att entreprenören är byggherrens ställföreträdare. Det är en bindande regel, inte ett råd. Rådet under den säger hur det bör dokumenteras: Det är lämpligt att dokumentera vilket ansvarsförhållande som gäller i arbetsmiljöplanen. För den som offererar totalentreprenader till privatpersoner är det alltså en rad som ska finnas med redan i offerten, och den är ett säljargument: den säger vad kunden slipper.

Ansvaret kan flyttas tillbaka, och det är Arbetsmiljöverket som gör det. Ingen av fördelningarna ovan är huggen i sten. 7 kap. 6 § andra stycket: i fråga om ansvaret för arbetsmiljöfrågor vid byggnads- eller anläggningsarbete enligt 3 kap. 6 § får Arbetsmiljöverket om det finns särskilda skäl i beslut flytta över detta ansvar från en uppdragstagare till den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet i fall som avses i 3 kap. 7 c §, eller åt andra hållet. Det är en ventil för situationer där pappret och verkligheten inte stämmer överens. Kravet på särskilda skäl gör den ovanlig, men den finns, och den är skälet att inte lova en kund att ansvaret är borta för alltid.

När krävs en arbetsmiljöplan? Två meter räcker. Många tror att arbetsmiljöplanen hör till stora bygget. Den hör till risken. AFS 2023:3 11 kap. 2 §: En skriftlig arbetsmiljöplan ska upprättas om något av de arbeten som anges i 12 § behöver utföras i samband med byggnads- eller anläggningsarbetet, eller arbetet är av sådan omfattning att förhandsanmälan ska lämnas. Det är ett antingen eller, och den första halvan saknar storlek helt. Punkt 1 i den lista som 12 § räknar upp lyder: Arbete där det finns risk att falla till en lägre nivå, om nivåskillnaden är två meter eller mer. En takomläggning på ett enplanshus, en ställning vid en fasad, ett djupare schakt vid dräneringen. Ett enda sådant arbetsmoment i projektet, och planen ska finnas skriftligt innan det första byggnads- eller anläggningsarbetet påbörjas. Och 11 kap. 5 § lägger till var: Arbetsmiljöplanen ska finnas tillgänglig på byggarbetsplatsen från och med att det första byggnads- eller anläggningsarbetet påbörjas. Alla som arbetar på byggarbetsplatsen ska enkelt kunna ta del av och lätt kunna förstå de delar av arbetsmiljöplanen som berör dem.

De tretton arbetena har bytt nummer. Bara två står kvar på sin plats. Listan över arbeten med särskild risk innehöll tretton punkter i AFS 1999:3 och innehåller tretton punkter i AFS 2023:3. Det är ungefär allt som är likadant. Ordet är omkastat: punkt 1 fall och punkt 2 risk att begravas under jordmassor står kvar, medan elva av tretton har flyttat. Tunga byggelement gick från elva till tre, rivning av bärande konstruktioner från tretton till fem, fordonstrafik från tolv till sju, sprängämnen från tio till åtta, och joniserande strålning från fyra hela vägen ner till tretton. Följden är att en checklista, ett avtalsvillkor eller en arbetsmiljöplansmall som hänvisar till en punkt med nummer nu pekar på fel risk: punkt 4 betydde joniserande strålning och betyder kemiska eller biologiska ämnen. Den sortens fel är tyst, för dokumentet ser rätt ut. Kontrollera era egna mallar mot listan i 11 kap. 12 §, inte mot minnet.

Samma saknade plan bär tre sanktionsavgifter, en per roll. Avgifterna är identiskt formulerade på tre ställen i föreskriften. 2 kap. 22 § träffar byggherren som inte har sett till att planen upprättats, AFS 2023:3 3 kap. 17 § träffar Bas-P som inte har upprättat eller låtit upprätta den, och AFS 2023:3 4 kap. 28 § träffar Bas-U som inte har sett till att den finns tillgänglig på byggarbetsplatsen. Alla tre lyder på 50 000 kronor, om projektets storlek kräver förhandsanmälan enligt 25 §, eller 10 000 kronor, om projektets storlek inte kräver förhandsanmälan enligt 25 §. Och nu kombinationen: arbetsmiljölagen 3 kap. 6 § andra stycket låter byggherren utse sig själv, och AFS 2023:3 2 kap. 12 § tillägger att samma juridiska eller fysiska person kan utses till både Bas-P och Bas-U. En villaägare som gör allt själv är alltså adressat för alla tre. Och 8 kap. 5 § är kategorisk: Avgiften ska tas ut även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Men den är inte automatisk i den andra riktningen, för 8 kap. 6 § fortsätter: Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgiften. Hur det landar i ett enskilt fall avgörs av Arbetsmiljöverket, inte av en offertsida.

Tvådagarsregeln, och den generella planen för småjobb som återkommer. Två undantag är värda att kunna. Det första står sist i var och en av de tre avgiftsparagraferna: Ingen sanktionsavgift ska betalas om hela byggnads- eller anläggningsarbetet pågår under maximalt två dagar i följd, oavsett hur många timmar som arbetas respektive dag. Lägg märke till att undantaget gäller AVGIFTEN, inte kravet på plan. Det andra är nytt sedan 2025 och saknas helt i den gamla föreskriften: 11 kap. 13 § om en generell arbetsmiljöplan, som får användas vid arbeten som beställs av samma byggherre, pågår under som mest två dagar, i huvudsak är likadana, ofta återkommer och har liknande förutsättningar. Det är skrivet för återkommande underhåll, inte för ett enstaka villabygge.

Förhandsanmälan: två trösklar, och ni når nästan aldrig någon av dem. Den här delen brukar skrämma privatkunder i onödan. 2 kap. 25 § kräver anmälan till Arbetsmiljöverket för byggarbetsplatser där arbetet beräknas pågå under längre tid än 30 arbetsdagar och där mer än 20 personer vid något tillfälle sysselsätts samtidigt, eller där det totala antalet persondagar beräknas bli fler än 500 dagar. Första tröskeln kräver båda villkoren samtidigt. Ett villabygge med fem personer i fyra månader når inte 20 samtidiga, och räknat på omkring 80 arbetsdagar var landar det på ungefär 400 persondagar, alltså under gränsen. Den räkningen är vår, inte lagens. Missas anmälan när den väl krävs är avgiften 5 000 kronor, och den formuleringen är ordagrant densamma som i den upphävda AFS 1999:3. Kopian ska dessutom sitta uppe: byggherren ska se till att en kopia av förhandsanmälan finns tillgänglig väl synlig på byggarbetsplatsen. Tröskeln har en andra effekt som är lätt att missa, för det är samma tröskel som avgör om en utebliven arbetsmiljöplan kostar 10 000 eller 50 000 kronor.

Hantverkarens egen avgift börjar på 40 000 kronor, och den har inte ändrats. Byggherrens avgifter ovan är beställarens. Entreprenören har en egen, och den är större. AFS 2023:13 5 kap. 70 §: När arbete utförs där det finns risk att falla och fallhöjden är 2 meter eller mer och fallskydd saknas, ska sanktionsavgift betalas. Lägsta avgiften är 40 000 kronor och högsta avgiften är 400 000 kronor, och däremellan räknas den som 40 000 kronor plus 721 kronor för varje sysselsatt utöver den första, varefter summan ska avrundas nedåt till närmaste hela hundratal. Den räkningen står ordagrant likadant i den upphävda AFS 1999:3, så här har ingenting blivit dyrare. Det som ändrats är att gamla föreskriften hade en paragraf för takarbete och en för annan fallrisk; nu är de en enda. Lägg också märke till att samma gräns skrivs med bokstäver i den ena föreskriften och med siffra i den andra: två meter eller mer när arbetsmiljöplanen ska skrivas, 2 meter eller mer när avgiften ska betalas.

Kontrollansvarig är inte byggarbetsmiljösamordnare. Två lagar, två uppdrag. Det här är den vanligaste sammanblandningen på ett villabygge, och den är begriplig, eftersom båda är personer med förkortning som byggherren ska utse. Kontrollansvarig kommer ur plan- och bygglagen och arbetar mot byggnadsnämnden. De uppgifter en kontrollansvarig har räknas upp i åtta punkter i 10 kap. 11 § plan- och bygglagen: kontrollplanen, avfallet, de tekniska samråden, arbetsplatsbesöken, utlåtandet inför slutbeskedet. Ordet arbetsmiljö förekommer inte i någon av dem. Det förekommer däremot i samma kapitel, i 15 §, och då om någon helt annan: rör samrådet en arbetslokal eller ett personalrum ska byggnadsnämnden ge den myndighet som ansvarar för arbetsmiljöfrågor (arbetsmiljömyndigheten) och en representant för arbetstagarna tillfälle att delta i samrådet. Lägg sedan märke till hur trösklarna går isär: enligt 10 kap. 10 § krävs ingen kontrollansvarig alls vid små ändringar av en- eller tvåbostadshus, om byggnadsnämnden inte beslutar annat, medan arbetsmiljölagen inte har någon motsvarande gräns. Att nämnden har sagt att ni klarar er utan kontrollansvarig säger alltså ingenting om Bas-P och Bas-U.

Vad som faktiskt är nytt sedan 2025, räknat i orden. Reglerna om vem som ansvarar har inte ändrats. Arbetsmiljölagens 3 kap. 6 § och 7 a till 7 h §§ kom med lag (2008:934) och trädde i kraft den 1 januari 2009, och författningsregistret visar ingen senare ändring som rör dem. Det som byttes ut var föreskriften under dem, och den bytte både språk och grepp. Fyra saker går att räkna: orden Bas-P och Bas-U finns noll gånger i AFS 1999:3 och nittiotvå respektive hundratretton gånger i AFS 2023:3. Ordet rutiner finns noll gånger i den gamla och tjugosju gånger i den nya, för byggherre, Bas-P och Bas-U ska numera ha skrivna rutiner för sitt arbetsmiljöarbete. Ordet klartecken finns noll gånger i den gamla och sex gånger i den nya. 4 kap. 12 §: Bas-U ska ge klartecken till entreprenörerna innan de får påbörja sitt arbete i byggprojektet för första gången. Och personalutrymmena har fått en tidpunkt. 4 kap. 11 §: Bas-U ska se till att det finns personalutrymmen, toaletter och duschmöjligheter i den omfattning som behövs, så snart det första byggnads- eller anläggningsarbetet startar.

Dokumentationen följer huset, inte bygget. En sista sak som hör hemma i en offert för nybyggnad eller större ombyggnad. 2 kap. 28 §: Byggherren ska förvara arbetsmiljödokumentationen så länge som byggnaden eller anläggningen består. Om objektet överlåts ska byggherren lämna över arbetsmiljödokumentationen till den nya innehavaren. Det är alltså ett dokument som ska följa med vid en försäljning, precis som relationsritningar och besiktningsutlåtanden, och det beskriver vad en framtida hantverkare behöver veta för att kunna arbeta säkert på taket eller i schaktet. Att lämna över det färdigt är billigt när ni ändå är på plats och dyrt att rekonstruera tio år senare.

Så här ser det ut i en offert som tar höjd för det här. Ingenting ovan kräver att någon tar en risk. Det kräver att det står vem som bär den. Fyra rader räcker långt. En rad som säger om ni tar hela jobbet som en entreprenad eller bara er del, eftersom det avgör 7 c §. En rad som säger vem som är Bas-P och vem som är Bas-U, och att kvalifikationerna kan styrkas enligt 2 kap. 11 §. En rad som säger om arbetsmiljöplanen ingår i priset, och om något av de tretton arbetena i 11 kap. 12 § förekommer. En rad som säger om arbetsmiljödokumentationen enligt 2 kap. 27 och 28 §§ ingår. För en beställare som just har fått tre offerter där två är tysta i frågan är den fjärde raden svår att glömma.

Byggd för hur just du offererar

Samma motor, skräddarsydd för din bransch. Testa första offerten gratis, ingen registrering.

Tio rader i en byggoffert, och vad reglerna säger om dem

Vänsterkolumnen är raden som bör stå i offerten, mittkolumnen lagrummet som avgör saken, högerkolumnen följden. Lagrummen utan författningsnamn är arbetsmiljölagen (1977:1160) i lydelse t.o.m. SFS 2026:1001.

Notera raderna ett och två. De ser ut som en formalitet men är samma fråga sedd från två håll: hur många entreprenörer beställaren har avtal med avgör om arbetsmiljöansvaret flyttar med jobbet eller stannar kvar hos den som beställde det. Den som skriver ut det i offerten svarar på en fråga kunden ännu inte vet att den har.

Vanliga frågor

Offert-motorn för fler yrken