Står avgiften bara i det finstilta? Då är den utan verkan mot kunden.

Avtalsvillkor i konsumentförhållanden, paragraf för paragraf

Nästan varje offertmall i branschen har ett stycke längst ned som ingen kund läser och som företaget litar på. Där står framkörningsavgiften, faktureringsavgiften, miljöavgiften, rätten att justera priset och en och annan rad om vilken lag som gäller. Det stycket har en egen lag, och den lagen är hårdare mot dig än de flesta tror: ett villkor som lägger på mer än priset i offerten är inte något en domstol väger, det är utan verkan. Nedan står reglerna paragraf för paragraf ur lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden i lydelse t.o.m. SFS 2022:653, kontrollerad mot Regeringskansliets författningsregister den 16 september 2026, plus de två paragraferna i konsumenttjänstlagen och avtalslagen som svaret hänger ihop med.

Lagen gäller dina offertvillkor, inte bara nätbutikernas. Det är värt att slå fast först, eftersom hela regelverket brukar presenteras som något för e-handel och abonnemang. 1 § första stycket: denna lag gäller avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter. En offert på att lägga ett golv är ett erbjudande om en tjänst till en konsument, och villkoren i den offerten är avtalsvillkor som du använder. Andra stycket sträcker ut lagen ett steg till: lagen gäller också avtalsvillkor som näringsidkare använder när de förmedlar sådana erbjudanden från en näringsidkare eller någon annan. Den som förmedlar jobb åt underentreprenörer sitter alltså i samma regelverk för de villkor han skickar ut.

Priset i offerten är taket. Ett påslag i det finstilta är utan verkan mot kunden. Här ligger sidans viktigaste paragraf, och den är kort. 13 § första stycket: ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten ska betala mer för en vara, tjänst eller annan nyttighet än det som i avtalet anges vara priset för nyttigheten är utan verkan mot konsumenten, om denne inte uttryckligen har godkänt villkoret. Läs de tre orden i slutet en gång till: uttryckligen har godkänt. Det räcker alltså inte att villkoret fanns med, att det stod i en bilaga, eller att kunden skrev under längst ned. Godkännandet ska avse villkoret om den extra betalningen, och det ska vara uttryckligt. Är det inte det, är villkoret utan verkan. Ingen jämkning, ingen skälighetsbedömning, ingen domstol som väger.

Och sedan den 1 maj 2020 ska pengarna dessutom tillbaka. 13 § andra stycket: en konsument som har betalat enligt ett avtalsvillkor som är utan verkan enligt första stycket har rätt att få tillbaka det som har betalats. Den meningen är yngre än regeln själv, och det är värt att veta varifrån den kom. När 13 § infördes genom lag (2014:13) hade paragrafen bara ett stycke: villkoret var utan verkan, men vad som hände med pengar som redan hade betalats stod inte skrivet. Den lagen trädde i kraft den 13 juni 2014, och enligt punkt 2 i dess övergångsbestämmelser gäller bestämmelsen i 13 § endast för avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet. Det andra stycket kom genom lag (2020:168), utfärdad den 2 april 2020, med orden Denna lag träder i kraft den 1 maj 2020. Sedan dess står återbetalningsrätten i lagtexten, och den gäller varje krona som har betalats enligt ett villkor som saknar verkan.

Uttryckligen betyder att kunden ska göra något, inte låta bli att göra något. Lagen definierar inte ordet uttryckligen, men båda författningarna som skrev 13 § har samma jfr-fotnot: direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter. Artikel 22 i det direktivet skriver ut mekanismen som den svenska paragrafen genomför: innan ett avtal eller erbjudande blir bindande för konsumenten ska näringsidkaren begära konsumentens uttryckliga samtycke till alla extra betalningar utöver den ersättning som avtalats för näringsidkarens huvudsakliga avtalsförpliktelse. Och sedan står det vad som INTE räknas: om näringsidkaren inte har fått konsumentens uttryckliga samtycke utan har utgått från detta genom att tillämpa standardval som konsumenten är tvungen att avvisa för att undvika kompletterande betalningar, ska konsumenten ha rätt att få tillbaka sådana betalningar. En förkryssad ruta är alltså inget samtycke. Ett stycke i det finstilta som kunden hade kunnat stryka är det inte heller.

Bevisbördan för att villkoret var förhandlat ligger på dig. Det här är paragrafen som gör de andra farliga, och den är en enda mening. 12 §: om inte annat visas, anses ett avtalsvillkor inte ha varit föremål för individuell förhandling. Utgångspunkten i en tvist är alltså att allt som stod färdigskrivet i din offertmall är oförhandlat, och vill du hävda motsatsen är det du som ska visa det. Varför det spelar roll: två av lagens skarpaste regler, 10 § och 11 §, gäller just villkor som inte har varit föremål för individuell förhandling. Standardvillkor är huvudregeln, individuell förhandling är undantaget du måste bevisa.

Är villkoret oklart läses det till kundens förmån. 10 §: om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån. Det är oklarhetsregeln, och den är billig att förlora på. Skriver du ungefär tre veckors arbetstid i offerten och kunden läser det som tre veckor från beställning medan du menade tre veckors faktisk arbetstid utspridd över hösten, är det kundens läsning som gäller i tvisten. Samma sak med rörligt materialtillägg, med förbehåll för oförutsedda kostnader och med i mån av tillgång. Varje ord du sparade in i mallen är ett ord som läses mot dig.

Senare inträffade förhållanden får aldrig rädda ett oskäligt villkor. Här ligger en asymmetri som är lätt att missa eftersom svaret står i två lagar. 11 § första stycket: för avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling gäller 36 § första stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med följande begränsningar. Och 36 § första stycket avtalslagen säger att ett avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Begränsningen i 11 § andra stycket stryker den ena riktningen: omständigheter som inträffat efter det att avtalet ingåtts får inte beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas. Senare händelser kan alltså hjälpa kunden men aldrig dig. Att lagarna hänger ihop åt båda hållen syns i avtalslagen själv, sista stycket i 36 §: i fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Och blir villkoret struket står resten av avtalet kvar, om kunden vill det. 11 § tredje stycket: jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende, skall, om villkoret strider mot god sed och medför en betydande obalans till konsumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar, om konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt oförändrat innehåll. Det är viktigt för den som tänker att ett ogiltigt villkor river hela affären. Det gör det inte. Kunden kan begära att allt annat i avtalet står kvar, priset, tiden och omfattningen, medan just det villkor som gynnade dig faller bort.

Sedan den 1 september 2022 finns en sanktionsavgift. Den träffar bara två sorters villkor. Sju nya paragrafer, 9 c till 9 i §§, fördes in genom lag (2022:653) med orden Denna lag träder i kraft den 1 september 2022, och de nya bestämmelserna tillämpas inte på avtalsvillkor som har använts före ikraftträdandet. Det är lätt att läsa det som att varje oskäligt villkor nu kostar pengar. Så står det inte. 9 c § räknar upp två fall och bara två: Patent- och marknadsdomstolen ska på talan av Konsumentombudsmannen besluta att en näringsidkare ska betala en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har använt ett sådant avtalsvillkor som anges i 3 a §, eller som näringsidkaren har förbjudits att använda enligt 3 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Ett vanligt oskäligt villkor i en offert leder alltså till ett förbud först, förenat med vite, och till avgift först om du fortsätter efter att förbudet vunnit laga kraft.

Men när den väl träffar börjar spannet på tio tusen kronor. 9 e § första stycket: sanktionsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen kronor och högst fyra procent av näringsidkarens omsättning räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har upphört dessförinnan. För ett nystartat företag där årsomsättningen saknas eller är bristfällig får domstolen uppskatta den, och andra stycket fortsätter: avgiften får i ett sådant fall fastställas till ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro. Betalningen går inte till kunden. 9 g § första stycket: sanktionsavgiften tillfaller staten och ska betalas till Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen. Och fristen är lång. 9 h § första stycket: en sanktionsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts näringsidkaren inom fem år från det att överträdelsen upphörde.

Ett villkor är oskäligt per definition: telefonnumret med förhöjd taxa. Det är det enda villkor lagen pekar ut med namn, och det är därför det också är det enda som kan ge sanktionsavgift utan att ha varit förbjudet först. 3 a §: vid tillämpning av 3 § ska ett avtalsvillkor anses oskäligt om det innebär att konsumenten är hänvisad till att använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt med näringsidkaren per telefon med anledning av ett mellan dem ingånget avtal. Notera sista ledet: med anledning av ett ingånget avtal. Regeln handlar om kunden du redan har, alltså supportnumret och felanmälan, inte om numret i annonsen.

Förbudet meddelas av Patent- och marknadsdomstolen, och det förenas med vite. 3 § första stycket: om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse. Sista stycket: ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt. 4 § första meningen: en ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Beslutar han i ett visst fall att inte göra någon ansökan får den i stället göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare. Och 7 § första stycket: en fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen.

Tillsynen får handla först och fråga sedan, och den får handla anonymt. Tre verktyg kom in i lagen genom lag (2020:339) den 1 juli 2020 och de är värda att känna till innan de dyker upp. 8 §: Konsumentombudsmannen får förelägga var och en att yttra sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende enligt denna lag. 8 a §: om det behövs för tillsynen får han förelägga näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen där näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion. Och 8 d §: om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får Konsumentombudsmannen köpa varor, tjänster eller andra nyttigheter under dold identitet, testköp. Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse, alltså efteråt.

Och en varningsskylt kan sättas på din egen webbplats. 3 b § första stycket är den minst kända paragrafen i lagen: om en näringsidkare vid försäljning på internet använder ett oskäligt avtalsvillkor och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen. Föreläggandet får bara meddelas om överträdelsens allvar motiverar det och om webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. Meddelandet ska ange i vilket avseende avtalsvillkoret är oskäligt.

Konsumenttjänstlagen sätter ett annat pristak, och de två blandas ofta ihop. Den som har läst på om priser i hantverksbranschen känner igen femtonprocentsregeln. Den står i 36 § andra stycket konsumenttjänstlagen (1985:716): har näringsidkaren lämnat en ungefärlig prisuppgift får det uppgivna priset dock inte överskridas med mer än 15 procent, såvida inte någon annan prisgräns har avtalats eller näringsidkaren har rätt till pristillägg enligt 38 §. Det är en regel om vad en cirkauppgift tål, inte om vad ett villkor får lägga på. Gav du ett fast pris finns inget spann alls att röra sig i. Och pristillägg enligt 38 § kräver antingen tilläggsarbete enligt 8 §, alltså arbete som visar sig behövas och där du ska underrätta kunden och begära hans anvisningar, eller, enligt andra punkten, om tjänsten har fördyrats på grund av omständigheter som är att hänföra till konsumenten och som näringsidkaren inte bort förutse när avtalet träffades. Tre lager alltså, och det understa är 3 § konsumenttjänstlagen: avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen. Ovanpå det gör 13 § avtalsvillkorslagen påslag utanför priset utan verkan, och 36 § konsumenttjänstlagen sätter taket för cirkauppgiften.

Och kunden får alltid begära en specificerad räkning. 40 § konsumenttjänstlagen: näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran ställa ut en specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning, och i den mån tjänsten inte har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkningen hur priset har beräknats. Det är den paragraf som i praktiken avgör tvister om påslag: har du en post du inte kan specificera är den svår att driva in, och ett villkor som säger att specifikation lämnas endast mot avgift är ett villkor till konsumentens nackdel jämfört med lagen, alltså utan verkan enligt 3 §.

Ett villkor om att annat lands lag gäller hjälper inte. 14 §: ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i fråga om regler om oskäliga avtalsvillkor, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor. Paragrafen låg tidigare som 13 § och fick sitt nya nummer när den nuvarande 13 § infördes 2014.

Fyra saker att ändra i offertmallen i kväll, och de kostar ingenting. Ett: varje avgift du tänker fakturera ska stå som en egen synlig rad med belopp i det kunden godkänner, inte i ett villkorsstycke under signaturen. Två: summan kunden godkänner ska vara den summa du tänker fakturera, för allt över den summan kräver ett uttryckligt godkännande av just den posten. Tre: skriv ungefärlig prisuppgift bara när du verkligen menar en cirkauppgift, och vet då att taket är 15 procent uppåt. Fyra: plocka bort standardraderna som bara gynnar dig, förbehåll om prisjusteringar och liknande, eftersom 12 § lägger bevisbördan på dig för att de någonsin var förhandlade och 10 § läser dem till kundens förmån när de är otydliga. Allt fyra är enklare att göra i mallen än att förklara i efterhand.

Byggd för hur just du offererar

Samma motor, skräddarsydd för din bransch. Testa första offerten gratis, ingen registrering.

Åtta rader ur en vanlig offertmall, och vad lagen gör med dem

Vänsterkolumnen är raden som brukar stå i en offertmall, mittkolumnen lagrummet som träffar den, högerkolumnen vad lagen gör med villkoret. Lagrummen utan lagnamn är lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden i lydelse t.o.m. SFS 2022:653.

Notera skillnaden mellan rad ett och rad sex. De flesta villkor blir bara verkanslösa, och det kostar dig intäkten men inget mer. Villkoret i 3 a § är det enda lagen pekar ut med namn, och därför det enda som kan ge sanktionsavgift utan att ha förbjudits först. För alla andra villkor kommer avgiften enligt 9 c § i fråga först sedan ett förbud enligt 3 § har fått laga kraft.

Vanliga frågor

Offert-motorn för fler yrken