Prata in jobbet med fabrikat och modell, så står det i offerten vad du levererade.
Värmepumpen, blandaren och spotlighten du monterar är produkter i lagens mening, även när de sitter fast i kundens hus. Orsakar en av dem en skada på grund av en säkerhetsbrist är det i första hand tillverkarens ansvar, men lagen har fyra vägar som leder till dig. Nedan står reglerna paragraf för paragraf ur produktansvarslagen (1992:18) i lydelse t.o.m. SFS 2022:263, ur propositionen bakom lagen (prop. 1990/91:197) och ur konsumenttjänstlagen (1985:716). Efter det kommer det som ändras: EU:s direktiv (EU) 2024/2853, regeringens lagrådsremiss den 13 augusti 2026 och Lagrådets yttrande den 10 september 2026. Paragrafer utan lagnamn är produktansvarslagen. Alla källor lästes den 1 oktober 2026, och författningsregistret kontrollerades samma dag: lagen har sju ändringsposter, den senaste är SFS 2022:263 som trädde i kraft den 1 maj 2022, och registret visar ingen upphävandepost.
| Det du gör | Vad du är i lagens mening | Var det står |
|---|---|---|
| Monterar en produkt där tillverkaren framgår | Den som utför en tjänst. Tillverkaren svarar för säkerhetsbristen | 6 § första stycket 1 |
| Bygger produkten själv i verkstaden | Den som har tillverkat produkten | 6 § första stycket 1 |
| Köper produkten direkt från ett land utanför EES | Den som har importerat produkten | 6 § första stycket 2 |
| Sätter firmans namn eller märke på produkten | Den som har marknadsfört produkten som sin | 6 § första stycket 4 |
| Levererar en produkt där tillverkare eller importör inte framgår | Den som har tillhandahållit produkten. Du svarar om du inte anvisar ett tidigare led inom en månad | 7 § |
Lagen gäller produkten, inte arbetet. 1 § första stycket: Skadestånd enligt denna lag betalas för personskada som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist. Ordet tjänst står en enda gång i lagens tolv paragrafer, i namnet konsumenttjänstlagen i 11 §. Propositionen säger det rakt ut: Tjänster omfattas inte av produktskadelagens tillämpningsområde. Lagen kan emellertid bli tillämplig, om en produkt används i samband med att tjänsten utförs. Propositionen kallar lagen produktskadelagen. Det är samma lag: författningsregistret anger prop. 1990/91:197 som förarbete till produktansvarslagen (1992:18).
Det du skruvar fast i huset förblir en produkt. 2 §: Med produkter avses i denna lag lösa saker. En produkt som har infogats eller på annat sätt blivit en beståndsdel i någon annan lös egendom eller i fast egendom skall alltjämt anses i lagens mening utgöra en produkt för sig. Varmvattenberedaren är alltså en produkt också när den sitter på väggen i kundens tvättstuga. Propositionen drar gränsen åt andra hållet: lagen är inte tillämplig om förklaringen till en skada är fastighetens grundförhållanden. Så blir inte heller fallet om skadan beror på en felaktig konstruktion av en byggnad eller ett olämpligt val av i och för sig felfritt material.
Säkerhetsbrist är inte samma sak som fel. 3 §: En produkt har en säkerhetsbrist, om produkten inte är så säker som skäligen kan förväntas. Säkerheten skall bedömas med hänsyn till hur produkten kunnat förutses bli använd och hur den har marknadsförts samt med hänsyn till bruksanvisningar, tidpunkt då produkten satts i omlopp och övriga omständigheter. En blandare som droppar har ett fel. En blandare som skållar den som vrider på kranen är inte så säker som skäligen kan förväntas. Bruksanvisningen ingår i bedömningen, så den ska lämnas kvar hos kunden.
Två slags skador ersätts, och produkten själv är inte en av dem. 1 § andra stycket: Skadestånd enligt denna lag betalas också för sakskada som en produkt på grund av en säkerhetsbrist har orsakat på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål. Skador på själva produkten ersätts dock inte. Brinner tvättmaskinen och tar köket med sig är köket en sakskada enligt lagen, men inte maskinen. Och står maskinen i en frisersalong är salongens inredning inte egendom för enskilt ändamål.
Reparatören som tar med delen står i propositionen. Propositionen ger ett exempel: Som exempel kan nämnas reparationsarbeten, där reparatören byter ut gamla delar mot nya, som han själv tillhandahåller. Visar det sig att en reservdel som reparatören använder vållar skada på grund av en säkerhetsbrist, är reservdelens tillverkare strikt ansvarig för skadan. Sedan kommer förbehållet: En annan sak är att reparatören någon gång kan bli bedömd som tillverkare av slutprodukten och i denna egenskap ansvarig enligt produktskadelagen.
Första vägen till dig: du bygger produkten själv. 6 § första stycket 1 lägger ansvaret på den som har tillverkat, frambringat eller insamlat den skadegörande produkten. Paragrafen har ingen storleksgräns och gör ingen skillnad på fabrik och verkstad. Räcket du svetsar i verkstaden och bänkskivan du limmar i snickeriet är lösa saker när de lämnar dig, och 2 § säger att de förblir produkter efter monteringen.
Andra vägen: du köper direkt från ett land utanför EES. 6 § första stycket 2 pekar ut den som har importerat produkten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att sätta den i omlopp där. Beställer firman armaturer från en säljare utanför EES och monterar dem hos kund finns ingen importör mellan dig och tillverkaren. Punkten nämner inget minsta antal och inget undantag för enstaka köp.
Tredje vägen: du sätter ditt eget märke på produkten. 6 § första stycket 4: den som har marknadsfört produkten som sin genom att förse den med sitt namn eller varumärke eller något annat särskiljande kännetecken. Firmans dekal på en beredare som någon annan har tillverkat är ett namn på produkten. Lagens ord är marknadsfört produkten som sin. Avgörande är alltså om märkningen får produkten att se ut som firmans egen.
Fjärde vägen: produkten är anonym och du kan inte peka bakåt. 7 § gäller när det inte framgår av produkten vem som har tillverkat den här i landet, eller vem som har importerat den. Då är var och en som har tillhandahållit produkten skyldig att betala skadestånd enligt denna lag, om han inte anvisar ett tidigare led. Tredje stycket sätter fristen: En anvisning enligt första eller andra stycket skall ges inom en månad efter det att den skadelidande framställt krav på ersättning eller på annat sätt påkallat en sådan anvisning. Propositionen om ordet tillhandahållit: Genom rekvisitet "tillhandahållit" markeras att ansvaret inte begränsas till fall där en produkt har överlåtits.
Kartongen räknas, och du ska kunna styrka det du säger. Propositionen läser orden generöst: Är tillverkaren angiven på produktens emballage eller på en medföljande bruksanvisning, får det anses framgå av produkten vem han är. Men den som pekar bakåt ska ha underlag: Den som lämnar uppgiften måste också - när det begärs - kunna styrka dess riktighet för att undgå eget ansvar för skadan. Och uppgiften ska gå att använda: I normalfallet måste upplysningarna därför innehålla namn och aktuell adress för den som pekas ut. En månad är kort om inköpet gjordes för sex år sedan och fakturan ligger i en pärm som ingen hittar.
En friskrivning i offerten är verkningslös. 5 §: Avtalsvillkor som inskränker ansvaret enligt denna lag är utan verkan. Raden att firman inte ansvarar för skador orsakade av levererat material ändrar alltså ingenting i förhållande till den som skadas. Det som går att avtala om är din egen rätt mot grossisten, och den står i ert inköpsavtal, inte i offerten till kunden.
Fyra invändningar finns, och bevisbördan är olika tung. 8 § befriar den som visar att han inte har satt produkten i omlopp i en näringsverksamhet, den som gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte produkten i omlopp, den som visar att säkerhetsbristen beror på att produkten måste stämma överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, och den som visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då han satte produkten i omlopp inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen. Tre av punkterna kräver att du visar. Punkt 2 nöjer sig med att du gör sannolikt, och där kan ett foto från monteringsdagen göra skillnad.
3 500 kronor dras av vid sakskada. 9 §: När ersättning för sakskada bestäms enligt denna lag avräknas ett belopp om 3 500 kr. Beloppet kommer ur direktivet från 1985, där artikel 9 b talar om skada på annan sak än den defekta produkten med avdrag för en självrisk på 500 ECU. Propositionen: Jag föreslår att beloppet i den svenska lagen bestäms till 3 500 kr., vilket i stort sett motsvarar beloppet i EG-direktivet. Paragrafen har aldrig ändrats, så beloppet är detsamma som 1993. Avdraget gäller bara sakskada. Personskada ersätts från första kronan. 10 § tillägger: Skadestånd enligt denna lag jämkas efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.
Har du betalat kunden får du kräva tillverkaren. Konsumenttjänstlagen 31 § fjärde stycket: Näringsidkarens skadeståndsskyldighet på grund av fel eller dröjsmål omfattar även ersättning för skada på föremålet för tjänsten eller annan egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll. Kunden kan alltså vända sig till dig för vattenskadan, fast orsaken satt i produkten. Produktansvarslagen 11 § ger dig vägen vidare: den som lämnat ersättning för skadan enligt 31 § fjärde stycket konsumenttjänstlagen (1985:716) eller 6 kap. 3 § andra stycket konsumentköplagen (2022:260) har rätt att av den ersättningsskyldige få tillbaka vad han eller hon har betalat. Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom lag (2022:263), i kraft den 1 maj 2022.
Tre år från kännedom, tio år från att produkten sattes i omlopp. 12 §: Den som vill ha ersättning enligt denna lag skall väcka talan inom tre år från det att han fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Andra stycket sätter den yttre gränsen: Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig satte den skadegörande produkten i omlopp. Bokföringslagen (1999:1078) kräver att inköpsfakturan sparas till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Kravet kan alltså komma efter att bokföringslagen har slutat kräva det enda papper som visar vem du köpte produkten av.
Lagen har sju ändringsposter, och en av dem väntade i mer än elva år. Författningsregistret visar sju ändringsposter. Lag (2010:975) ändrade 4 §, men trädde i kraft först den 1 januari 2022, genom förordning (2021:1140). Den senaste, lag (2022:263), ändrade 11 § när den nya konsumentköplagen kom. Ingen paragraf om vem som svarar och för vad har ändrats efter 1995, och därför står det skall i 2, 3, 7 och 12 §§.
Direktivet bakom lagen upphör den 9 december 2026. Produktansvarslagen bygger på direktiv 85/374/EEG. Det nya direktivet (EU) 2024/2853 säger i artikel 21: Direktiv 85/374/EEG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 9 december 2026. Det ska dock fortsätta att tillämpas för produkter som släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före denna dag. Artikel 22.1 ger Sverige samma datum: Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 9 december 2026. Och artikel 3 stänger utrymmet för svenska särlösningar: Medlemsstaterna får inte i sin nationella rätt behålla eller införa bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta direktiv.
Sverige hade den 1 oktober 2026 ett förslag, men ingen lag. Lagrådsremissen beskriver förhistorien: Produktansvarsutredningen överlämnade i oktober 2025 sitt betänkande En ny produktansvarslag (SOU 2025:103). Regeringen beslutade lagrådsremissen En ny produktansvarslag den 13 augusti 2026, och den säger: Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 9 december 2026. Förslagets övergångsbestämmelser säger: Genom lagen upphävs produktansvarslagen (1992:18). Lagrådet yttrade sig vid sammanträde den 10 september 2026. Den 1 oktober 2026 fanns ingen proposition om saken i riksdagens dokumentregister, och författningsregistret visade ingen upphävandepost för 1992 års lag. Då återstod 69 dagar till den 9 december.
Lagrådet vill att paragrafen om vem som svarar skrivs om. Om förslagets grundparagraf om de skadeståndsansvariga skriver Lagrådet: Lagrådet kan konstatera att paragrafens utformning inte har fått en logiskt sammanhängande utformning och måste ändras. Om leverantörens månadsfrist vill Lagrådet att det ska framgå av lagtexten att informationen ska ha kommit fram till den skadelidande inom månadsfristen. Paragrafnumren i lagrådsremissen är alltså inte slutliga, och därför citerar den här sidan direktivets artiklar i stället. De ändras inte av svensk beredning.
Gränsen går vid produkten, inte vid offerten eller monteringen. Direktivets artikel 2.1: Detta direktiv ska tillämpas på produkter som släppts ut på marknaden eller tagits i bruk efter den 9 december 2026. Utsläppande på marknaden definieras i artikel 4.8 som tillhandahållande av en produkt på unionsmarknaden för första gången. En värmepump som tillverkaren levererade till grossisten i november lyder under 1992 års regler även om du monterar den i mars. Lagrådsremissen föreslår samma gräns: Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för produkter som har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före ikraftträdandet. Ordet omlopp, som står sju gånger i 1992 års paragrafer, står noll gånger i det nya direktivet.
Läst ordagrant lämnar direktivet en dag utan regel. Artikel 2.1 säger efter den 9 december 2026. Artikel 21 säger före denna dag. En produkt som släpps ut på marknaden just den 9 december nämns av ingen av dem. Det svenska förslaget har inte den luckan: lagen föreslås träda i kraft den 9 december, och den gamla lagen ska gälla det som släppts ut före ikraftträdandet.
Bygger du om en produkt kan du bli dess tillverkare. Artikel 8.2: Varje fysisk eller juridisk person som väsentligt ändrar en produkt utanför tillverkarens kontroll och därefter tillhandahåller den på marknaden eller tar den i bruk ska betraktas som tillverkare av den produkten. Lagrådsremissen konstaterar: Reglerna om väsentligen ändrade produkter i direktivet saknar motsvarighet i 1992 års lag. Den ger också exempel på var gränsen går. Normala rekonditioneringsåtgärder som återställning, rengöring och byte till en likvärdig komponent ska typiskt sett inte räknas. Däremot kan ändringar i säkerhetskritisk mjukvara eller ingrepp i en produkts strömförsörjning eller batterityp påverka riskprofilen så att ändringen anses väsentlig. Lagrådet påminner samtidigt om att sådana uttalanden i förarbeten till ett fullharmoniseringsdirektiv inte är ett auktoritativt besked om lagbestämmelsens rätta tolkning.
Avdraget på 3 500 kronor försvinner. Ordet självrisk står noll gånger i direktivet (EU) 2024/2853. Lagrådsremissen drar slutsatsen: Som en följd av att det nya direktivet inte innehåller någon bestämmelse om självrisk för sakskador bör bestämmelsen om självrisk i 9 § i 1992 års lag inte föras över till den nya lagen. Även den lilla skadan blir alltså ett krav. Och undantaget för egendom blir smalare: artikel 6.1 b undantar bara egendom som uteslutande används för yrkesmässiga ändamål, där 1992 års lag kräver att egendomen huvudsakligen användes för enskilt ändamål.
Leverantörens månad finns kvar, men den som pekas ut ska finnas i unionen. Artikel 8.3 gör varje distributör ansvarig om den inte identifierar en ekonomisk aktör etablerad i unionen, eller sin egen distributör, inom en månad efter mottagandet av den begäran som den skadelidande har gjort. Lagrådsremissen om skillnaden: I motsats till 1992 års lag görs det i direktivet inte någon skillnad mellan inhemska och importerade produkter. Vad som krävs för att fristen ska börja löpa, och för att en hänvisning ska räcka, lämnar regeringen öppet: Det är inte lämpligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende, som Småföretagarnas Riksförbund efterfrågar, slå fast vad som närmare krävs för att hänvisningsskyldigheten ska inträda respektive anses uppfylld. Ordet distributör står noll gånger i 1992 års lag.
Bevisningen blir lättare för den som skadats, och tiden längre. Artikel 10.2 c: säkerhetsbrist ska presumeras om käranden påvisar att skadan orsakades av ett uppenbart funktionsfel i produkten under rimligen förutsebar användning eller under normala omständigheter. 1992 års lag har ingen sådan regel. Monteringsanvisningen blir en del av säkerhetsbedömningen: artikel 7.2 a räknar upp anvisningar för dess montering, installation, användning och underhåll. Tioårsgränsen står kvar i artikel 17, men för latent personskada går rätten förlorad först vid utgången av en period på 25 år. Och produktbegreppet växer i artikel 4.1: varje lös sak, även om den är integrerad i eller sammankopplad med annan lös eller fast egendom; i produkter ingår el, digitala tillverkningsfiler, råvaror och programvara. Appen som styr värmepumpen är alltså en produkt.
Sex rader gör att du kan svara inom månaden. Fabrikat och modell på varje produkt i offerten, så att det framgår vad som levererades. Leverantörens namn i ditt eget underlag, eftersom propositionen kräver namn och aktuell adress för den du pekar ut. Inköpsfakturan sparad i tio år och inte sju, eftersom 12 § räknar tio år från att produkten sattes i omlopp. Bruksanvisningen överlämnad, eftersom 3 § räknar in den i säkerhetsbedömningen. Inget eget märke på andras produkter, eftersom 6 § första stycket 4 gör den som märker till ansvarig. Och från den 9 december: en rad om varje ombyggnad av en produkt, eftersom artikel 8.2 frågar vem som ändrade den.
Beskriv jobbet och säg fabrikat och modell, så som du skulle berätta det för en kollega.
Det du säger om produkterna hamnar i offerten, så att den går att läsa om tio år.
Kunden får en pdf, och du har samma pdf som underlag när frågan kommer.
Samma motor, skräddarsydd för din bransch. Testa 5 offerter gratis, konto på tio sekunder.
Mittkolumnen är produktansvarslagen (1992:18), högerkolumnen direktivet som ska vara genomfört senast den 9 december 2026.
| Frågan | 1992 års lag | Direktiv (EU) 2024/2853 |
|---|---|---|
| Vilka produkter? | Lösa saker (2 §) | Även programvara och digitala filer för tillverkning (artikel 4.1) |
| Avdrag vid sakskada? | 3 500 kr (9 §) | Inget. Ordet självrisk står noll gånger |
| Vilken egendom? | Den som huvudsakligen användes för enskilt ändamål (1 §) | All utom den som uteslutande används yrkesmässigt (artikel 6.1 b) |
| Den som bygger om en produkt? | Ingen regel | Tillverkare vid väsentlig ändring (artikel 8.2) |
| Leverantören av en anonym produkt? | En månad att anvisa ett tidigare led (7 §) | En månad att identifiera en aktör i unionen eller sin egen distributör (artikel 8.3) |
| Bevisregel för den skadade? | Finns inte | Brist presumeras bland annat vid uppenbart funktionsfel (artikel 10.2 c) |
| Yttersta tid för talan? | Tio år från att produkten sattes i omlopp (12 §) | Tio år, och 25 år vid latent personskada (artikel 17) |
| Vilka produkter gäller reglerna? | De som släppts ut eller tagits i bruk före den 9 december 2026 (artikel 21) | De som släppts ut eller tagits i bruk efter den 9 december 2026 (artikel 2.1) |
Högerkolumnen är direktivet, inte svensk lag. Den 1 oktober 2026 fanns en lagrådsremiss och ett yttrande från Lagrådet, men ingen proposition och ingen utfärdad lag. Direktivets artiklar gäller oavsett hur den svenska paragrafen till slut numreras.
Lagen gäller produkter, inte tjänster. Men en hantverkare kan bli ansvarig som tillverkare, som importör, som den som marknadsfört produkten som sin enligt 6 §, eller som den som tillhandahållit en anonym produkt enligt 7 §.
Ja. Enligt 2 § ska en produkt som har infogats i fast egendom alltjämt anses utgöra en produkt för sig.
Enligt 3 § har en produkt en säkerhetsbrist om den inte är så säker som skäligen kan förväntas, bedömt bland annat efter förutsebar användning, marknadsföring och bruksanvisningar.
I första hand tillverkaren eller den som importerat produkten till EES, enligt 6 §. Du kan bli ansvarig enligt 7 § om det inte framgår av produkten vem det är och du inte anvisar ett tidigare led inom en månad.
En månad efter det att den skadelidande framställt krav på ersättning eller på annat sätt påkallat en anvisning, enligt 7 § tredje stycket.
Enligt prop. 1990/91:197 får det anses framgå av produkten vem tillverkaren är om han är angiven på emballaget eller på en medföljande bruksanvisning.
Nej. 5 §: Avtalsvillkor som inskränker ansvaret enligt denna lag är utan verkan.
Ja. 6 § första stycket 1 gäller den som har tillverkat produkten, och paragrafen har ingen storleksgräns.
Då kan du vara den som har marknadsfört produkten som sin genom att förse den med sitt namn eller varumärke, och den är skadeståndsskyldig enligt 6 § första stycket 4.
6 § första stycket 2 gör den som har importerat produkten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att sätta den i omlopp där skadeståndsskyldig.
Nej. 1 § andra stycket: Skador på själva produkten ersätts dock inte. Den frågan avgörs av köprätten eller konsumenttjänstlagen.
Enligt 9 § avräknas 3 500 kr när ersättning för sakskada bestäms. Avdraget gäller inte personskada, och det saknas i direktivet (EU) 2024/2853.
Talan ska väckas inom tre år från kännedom, och senast inom tio år från det att produkten sattes i omlopp, enligt 12 §.
Ja. Har du lämnat ersättning enligt 31 § fjärde stycket konsumenttjänstlagen har du enligt 11 § rätt att få tillbaka beloppet av den som är ersättningsskyldig enligt produktansvarslagen.
Direktiv (EU) 2024/2853 ska vara genomfört senast den 9 december 2026 och gäller produkter som släppts ut på marknaden eller tagits i bruk efter den dagen.
Inte den 1 oktober 2026. Då fanns en lagrådsremiss från den 13 augusti 2026 och ett yttrande från Lagrådet, men ingen proposition i riksdagens dokumentregister och ingen upphävandepost för 1992 års lag i författningsregistret.
Det avgörs av när produkten släpptes ut på marknaden eller togs i bruk, inte av monteringsdagen. Enligt artikel 21 fortsätter de gamla reglerna att tillämpas för produkter som släppts ut före den dagen.
Enligt artikel 8.2 i direktivet (EU) 2024/2853 ska den som väsentligt ändrar en produkt utanför tillverkarens kontroll och sedan tillhandahåller den betraktas som tillverkare. 1992 års lag har ingen sådan regel.
Bokföringslagen kräver till och med det sjunde året efter räkenskapsårets kalenderår. Produktansvarslagen 12 § räknar tio år från att produkten sattes i omlopp, så fakturan kan behövas längre än lagen kräver att den sparas.